Mina bin

På Bolsängen har det funnits bin sedan 1982. Till att börja med hade jag gula bin, men på senare år har jag gått över till nordiska bin, också det en gammal svensk husdjursras. Jag har svea-ramar och halvsvea-ramar i mina kupor.


Arbetsbi samlar pollen i maskros 3 juni 2011

Jag invintrade 8 samhällen 2007, med renparade drottningar, köpta från Lurö i Vänern. Men sedan har även mina bin drabbats av Varroa-kvalstret, och hösten -09 invintrade jag fyra samhällen och bara två överlevde. Därefter har jag behandlat bisamhällena med myrsyra och oxalsyra. 
Det finns ett gift mot varroa, Apistan, men det bär mej emot att ha gift i kuporna. 
Hösten 2013 förenklade jag varroabekämpningen, jag använde enbart myrsyra. 
Vintern 2013-14 innebar stora förluster, och min honungsskörd 2014 blev mycket mindre än förväntat.

Vid invintringen hösten 2014 var jag mycket noggrann med varroabekämpningen. Jag bekämpade med både oxalsyra och myrsyra och skar under sommaren  bort drönarbyggen. 
Trots den dåliga honungsskörden har jag prövat en ny och spännande form, sålt en del honung i vaxkakor, nytillverkade halvsvea-ramar fyllda med honung, ingen slungning, inga honungsburkar.
Hösten 2016 
invintrade jag 6 samhällen.

Det nordiska biet, Apis mellifera mellifera, är mörkt brunt till svart - en anpassning till ett nordligt klimat. En annan anpassning är den längre behåringen. Gamla uppfattningar om det nordiska biet är bland annat att det svärmar lätt och är aggressivt, men avelsarbete pågår för att få fram lugna och svärmtröga bin.  Det nordiska biet har en egen förening, Föreningen NordBi, som sedan 1991 har ekonomiskt stöd från WWF.

Länkar: www.nordbi.org och www.biodlarna.se

Bin vid vattenhink

Täckt honungsram (Svearam), augusti.          

Varroakvalster i vaxkaka

Vårinspektion april

och en burk med egen etikett, ritad av Hans Lustig.

Varroakvalster på drönaryngel

Hem / Kontakta oss